En trebildsberättelse - Marie-Louice

Prosatext - Marie-Louice

Väntan

Tystnaden ekade i det nattsvarta rummet. Han vände på huvudet och tittade spänt på väckarklockan. De förbaskade minutvisarna hade bara traskat fem korta steg. Han tvingade sig att sluta ögonen igen och försöka glida in i drömmens värld. Pulsen slog som en envis hackspett mot trumhinnorna i hans huvud. Han sneglade på klockan igen. 04:37 stirrade honom trotsigt i ögonen. Vad var det? Han tyckte att han hörde något utanför fönstret. På mindre än sju sekunder hade han fått på sig tofflorna och rusat ut ur rummet och ut på gården. Ett kompakt mörker mötte honom. Snön var kall mot de bara benen och han huttrade till. Det tog en stund innan ögonen vant sig vid mörkret och han såg tallriken. Den var orörd! Besvikelsen var stor och han släntrade tillbaka in i det tysta huset. När skulle Han komma? Blandade känslor svämmade upp inom honom och han visste inte om det var förväntan eller bitterhet han kände.

Ingen idé att krypa ner i den lockande sängen igen. Han drog på sig de rena byxorna och dagen till ära en nystruken skjorta. Egentligen avskydde han att ha skjorta på sig. Tant Signe hade sett så glad ut när hon kom in med skjortan igår. Han hade inte hjärta att säga nej. Tyst smög han in i köket och gjorde en skinksmörgås. Det fanns gröt kvar som han värmde i mikron. Mandeln låg i den orörda tallriken ute på verandan. Pirret i magen kom tillbaka. Självklart hade Han mycket att göra en dag som denna. Han skulle säkert komma i kväll!

Hela dagen hade han väntat och längtat. Väntat och längtat som han gjort många gånger förut. Väntat på att Han skulle komma. Längtat efter att Han skulle knacka på dörren. Väntat på att Han skulle sitta på pallen framför den öppna spisen. Längtat efter att Han skulle dela ut paketen som låg i säcken. Flera gånger under dagen hade han gjort sig ärenden in i finrummet. Han hade smugit sig fram till vardagsrumsfönstret och spanat ut över sjön. Snön låg som ett fluffigt täcke över den tjocka isen. När vinden blåste in dansade snöälvorna över isen och försvann bort mot det frusna sundet. Människor och fä kunde utan problem ta sig fram över sjön. Spark var inget bra alternativ, men släde fungerade perfekt! Varje gång hade förväntan varit lika stor och varje gång hade besvikelsen varit lika svidande.

Maten och kaffet hade förtärts i den stora matsalen där alla 24 gäster hade fått plats utan problem. Den nymanglade linneduken prydde bordet och levande ljus kastade skuggor på väggarna. När den gamla moraklockan slog åtta slag samlades hela släkten i det stora finrummet. Alla barnen rusade fram till det stora fönstret. Så hade barnen alltid gjort, så länge han kunde minnas. Alla barnen kände samma förväntan och alla barnen försökte dölja sin otålighet. De stod som fastklistrade vid fönstret och deras glittrande ögon stirrade spänt ut i mörkret. En kväll som denna var mörkret inte skrämmande utan lockade med att uppfylla alla förväntningar och önskningar. När farbror Torsten tog på sig rocken och ursäktade sig att tidningen måste inhandlas, steg spänningen ytterligare i rummet. Under åren som gått visste alla att det strax var dags. När farbror Torsten hade försvunnit ut genom ytterdörren skulle Han snart vara här.

Jag tyckte faktiskt synd om farbror Torsten som aldrig var hemma och fick träffa Honom. Jag kände hur pulsen steg igen. Mina kinder hettade och blodet rusade runt i mitt huvud. Snart skulle jag inte orka så mycket mer. Han måste komma snart! Lilla Alice vände sig mot mig och när våra blickar mötte sprack vi båda upp i ett stort gemensamt leende. Vi behövde inget säga, vi tänkte samma sak. Det visste jag! Jag kunde inte sluta le. Känslan när man står där vid fönstret och blickar ut över sjön går inte att beskriva. Varje år är det exakt samma känslor som rusar genom kroppen. Så kände jag hur lilla Alice drog i min skjortärm och viskade ”Morfar, morfar, där är han!”.

Instruerande text (Marie-Louice)

Kladdiga chokladmuffins (12 st)                                

Ingredienser:

100 g smör

2 ägg

2½ dl strösocker

1½ dl vetemjöl

½ dl kakao

1½ tsk vaniljsocker

1 krm salt

1.            Smält smöret i en kastrull.
2.      Vispa äggen med sockret och tillsätt det smälta smöret.
3.      Blanda mjölet, kakaon, vaniljsockret och saltet i en bunke.
4.      Rör ner de torra ingredienserna i smeten och blanda väl.
5.      Häll smeten i 12 muffinsformar.
6.      Grädda mitt i ugnen (175º) i 10 minuter.
7.      Låt svalna och servera med en klick vispad grädde.

En dikt (Marie-Louice)

En hyllning till läraryrket

Läraren min som i katedern står

Med glimten i ögat

och gedigen ämneskunskap

Ske din vilja, såsom i klassrummet

så ock i korridoren

Ditt tålamod och genuina intresse

Din tro på att elever vill

och kan utvecklas

Vår dagliga kunskap giv oss idag

Giv oss arbetsro och stilla vår nyfikenhet

Och förlåt oss våra bus

och ogjorda läxor

Ty skolan är din, och kunskapen och engagemanget

I evighet

Tack!

Förklarande text (Marie-Louice)

Så här gör man en god chokladkaka

En god chokladkaka är en kladdig kaka. För att göra en kladdig kaka måste man följa några enkla steg. För det första måste kakan gräddas på låg värme. 150º är en lagom temperatur att sätta ugnen på. Har man för hög värme blir kakan lätt både bränd och torr. För det andra måste man tänka på att inte vispa ägg och socker för mycket, eftersom man då får in för mycket luft i smeten och det gör att kakan lätt blir torr. Äggen och sockret blandas med en slev och sedan tillsätts det smälta smöret. Om du väljer att använda riktigt smör istället för margarin får du även en segare och kladdigare kaka. De torra ingredienserna tillsätts sedan till smeten och rörs om ordentligt. Det sista tipset för att göra en kladdig kaka är att den ska gräddas långt ner i ugnen. Hoppas kakan blir härligt kladdig!

Argumenterande text (Marie-Louice)

Skit inte på vägarna!

Nu har jag fått nog! Varje dag när jag ska gå ut till postlådan och hämta in min morgontidning måste jag kryssa mig fram mellan bajshögarna på vägen. I var och varannan gård finns det numera minst två hästar och ägarna till dessa envisas att rida förbi min gård. Varje gång de rider förbi skiter hästarna mitt på vägen! De som rider kan väl göra som hundägarna och ta upp bajset och lägga det i en påse! Om de tycker att det är jobbigt att bära på bajspåsen kan de ha den i en ryggsäck. Jag har pratat med grannarna och det är flera som stör sig på dessa grisiga hästar! Förresten är det att förolämpa grisar att jämföra dem med hästar. Jag är själv uppvuxen på en gård med grisar och jag vet att grisar är mycket renliga djur! Jag har försökt att prata med de som rider på hästarna, men de bara skrattar mig rätt i ansiktet och tycker att detta är något man får stå ut med när man bor i en by. Jag tycker att de som rider i byn ska rida någon annanstans så jag slipper hoppa mellan bajshögarna när jag ska gå ut. Det har gått så långt att jag knappt vågar gå ut längre. Hästägare, ta ert ansvar och skit inte på vägarna!

                                                                                                             ”Bajstanten”

Argumenterande text - Ulrika

Stoppa nyårsfyrverkerierna!

   Grattis till alla er som kan skåla in det nya året med nära och kära. Själv har jag tillbringat tolvslaget ett antal år i en mörk klädkammare med händerna över hundens öron, i ett desperat försök att lugna den skakande familjemedlemmen.

   Som djurägare innebär fyrverkerier ett stort gissel. Ur ett samhällsperspektiv innebär dessa ett ännu större problem. Enligt tidningen BrandSäkert skadas cirka 200 personer varje år så allvarligt att de måste uppsöka sjukvård, varav 40 kräver vård på avdelning. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap rapporterar att det så sent som 2005 omkom fem personer på grund av fyrverkerier.

   Utöver alla dessa personskador ger fyrverkerier dessutom stora materiella skador i form av bränder, cirka 250 per år. Nyårsnatten 00-01 brann delar av min arbetsplats – en skola för 250 elever -  på grund av fyrverkerier. Detta innebar en kostnad i tid och pengar, som istället borde ha kommit eleverna till del.

   I en undersökning gjord av Kemikalieinspektionen visar det sig att sex av åtta fyrverkeripjäser innehåller det mycket farliga ämnet hexaklorbensen. Detta ämne kan bland annat orsaka cancer och skador i hjärnan. Dessutom innehåller fyrverkerierna tungmetaller som bly och kvicksilver. Ämnen som det arbetas hårt för att begränsa i vår omgivning.

   Visst är det vackert med fyrverkerier och visst måste vi få fira. För att undvika person- och materiella skador, och plågade husdjur och vilda djur, borde varje kommun anordna ett fyrverkeri för dess medborgare. Sedan räcker det!

   I en undersökning gjord av försäkringsbolaget If vill hela femton procent förbjuda fyrverkerier och tre stora matvarujättar – Coop. Ica Maxi och CityGross - har helt slutat sälja dessa. Nu är det dags för samhället att ta ett ansvar! Ska vi fortsätta låta människor och byggnader skadas allvarligt eller ska vi göra det enda rätta? Nämligen att förbjuda försäljning av fyrverkerier. Ja, för er som månar om era medmänniskor, miljön och allas egendom är valet naturligtvis enkelt.