Instruerande text - Ulrika

Lyrik - Ulrika

Åtta och tretti, lektionen ska börja 
Trötta elever, flera tomma platser 
Grått och trist väder, regn, is och sörja 
Fonem, morfem, meningar och satser 

Kepsar på svaj och mobiler som låter 
Fötter på bänkar, förlorade papper 
Lärarens tanke: Ska vara tapper 
Stoj, skrik och bråk - Läraren gråter 

Klockan ringer och drömmen tonar bort 
Allting rättat och planeringen är gjord 
Lärare är allt en underbar sort 

Med kunskap, humor och trollstav i hand 
Stort tålamod, kärlek och vänliga ord 
Leds klassen säkert till vishetens land 

Ulrika

Prosatext - Ulrika

”Kom, mamma! Jag vill visa dig något.”

Tobias började småspringa i regnet. Susanne släppte loss Tango och den svarta labradoren rusade efter hennes son in i skogen.

Trots att de hade bott i huset i snart ett halvår hade Susanne aldrig gått den här vägen. Tango var en envis hund och de höll sig oftast till samma runda. De höga träden gav ett visst skydd mot regnet, men Susanne kände ändå att vattendropparna letade sig in innanför kragen och ner längs ryggen. Hon förbannade att hon hade glömt att sätta på sig regnstället. Det fick bli en kort promenad idag.

Tobias och Tango var redan utom synhåll, men hon kunde se att något rött skymtade mellan träden. Hon tog sikte på det som såg ut som ett hus.

”Tobias!”

Inget svar, men hon hörde Tango skälla frenetiskt. Susanne ökade på stegen, men det var inte lätt att ta sig fram bland stenar och hal mossa.

”Tobias!”

Fortfarande inget svar. Det knöt sig i magen på henne. Varför svarade inte ungen? Och varför skällde Tango så? Susanne ökade farten ännu mer och nu kunde hon se att huset i själva verket var en övergiven bilverkstad.

”Tobias! Tango!”

Hunden dök upp bakom hörnet, fortfarande skällandes, men ingen Tobias. Susanne darrade i hela kroppen. Vad hade hänt? Var skulle hon börja leta?

”Tango. Sök Tobias!”

Hunden vände och rusade bort mot det som en gång måste ha varit kontoret. Vilken tur att vi gick den där kursen i spårning, hann Susanne tänka medan hon sprang efter Tango. Dörren till kontoret var borta och det var ganska mörkt därinne. Inte mycket dagsljus sipprade in genom de små fönstren. Labradoren stod längst in i hörnet och Susanne kunde se att det låg någon på golvet.

Regnet upphörde och från ett träd i närheten hördes en fågel, men det var en annorlunda fågelsång. Som en flöjt i de dovaste toner. Sången lockade till sig ett rådjur, med den vackraste päls man kan tänka sig. Längs ryggen löpte de bronsfärgade stråna i en rak linje från hals till svanstipp och klövarna var som doppade i den vitaste snö. Huvudet hölls högt och den ståtliga kronan vittnade om ett långt och segerrikt liv. Fågelsången upphörde plötsligt och det började regna igen. Råbocken såg sig omkring och försvann sedan in bland träden.

Jag skrek högt och det fick glaset i rutorna att skallra. Hunden gnydde och tassade med svansen mellan benen fram till mina fötter. Jag klappade den våta pälsen och försökte få mina egna andetag att återgå till vanligt tempo. Med nerverna fortfarande på helspänn närmade jag mig personen på golvet. Tango smög efter som om han förstod att det nu gällde att vara försiktig.

Plötsligt halkade jag på något och benen slogs undan. Jag fäktade med armarna i ett försök att hitta något att ta tag i, men kontoret var tomt på allt utom ett skåp längs väggen, så jag hamnade på golvet. Mina händer blev kletiga av något och skräcken grep ännu hårdare om mig. Blod? Tårarna trängde fram och hela min kropp fylldes av förtvivlan. Tobias.

Jag grät och snörvlade och försökte förtvivlat torka bort tårarna ur ögonen. Hela ansiktet blev klibbigt och det luktade konstigt. Som… Som motorolja. Sakta började skräcken släppa och mina sinnen återkomma. Tango skällde igen och jag kände hans svans slå mot min arm.

”Mamma. Jag halkade på något och slog mig i huvudet.”

Förklarande text - Ulrika

Golfklubba - Utseeende och funktion

Klubbhuvud          Skaft                    Grepp

Golfklubban består av ett klubbhuvud, ett skaft och ett grepp. Det finns olika sorters klubbor – järnklubba, träklubba, driver, wedge, hybrid och putter  – och de har olika funktion. Förutom rent utseendemässigt skiljer sig klubborna åt vad gäller vinkeln på klubbhuvudet. En träklubba har oftast lägre vinkel än en järnklubba. En wedge har en vinkel mellan 56 och 64 grader. En putter har alltid 90 graders vinkel på klubbhuvudet.

                                                           

                                                      

      Putter              Wedge             Hybrid

Anledningen till att man har olika vinkel på klubborna är att det påverkar deras funktion. Ju högre vinkel desto högre bollbana, men kortare. Driver används för att slå långa slag. De är bäst vid utslag. Om man hamnar i en sandbunker är den bästa klubban en wedge, därför att vinkeln på klubbhuvudet gör att bollen går högt upp i luften när man slår, men inte så långt. Bara så att man tar sig ur bunkern. När man börjar närma sig green behöver man inte i första hand kunna slå långt utan det ställs större krav på precision. Då lämpar sig en wedge bättre. På green vill man att bollen bara ska rulla mot hål längs marken och därför har en putter 90 graders vinkel.

Golfklubbans skaft är idag gjort av stål, grafit, titan eller aluminium. Greppet är tillverkat av gummi.

Dikt (Anette)

Världens bästa jobb

Huvudet spränger

axlar värker                                                              

skriva planer, rätta prov

glöm inte allas olika behov

Borde, borde

Söndagsångest sprids i huset

Egna barn,

skolans elever

Slapparkväll

Trött, trött

Klassrummet fylls

Trötta ansikten ler

ny vecka

nya uppgifter

Hjälp, hjälp

Förstår inte, förklara

Spännande, intressant

Jaha, förstås

Finns det mera?

Utan dig, fröken

kan jag inte

Tack, tack

Prosatext (Anette)

En dag, som ingen annan

Harry stirrade ut genom fönstret. Storstadens lampor flimrade förbi i ögonvrån. Han tittade utan att se. Huvudet dunkade i takt med dunket från rälsen. Han förbannade sig själv. Varför kunde han aldrig låta bli den där sista ölen eller den där sista whiskeyn? Livet hade varit så mycket enklare om han hade kunnat ta bilen, nu fick han ta pendeln. Han som hatade att åka kollektivt.

Gun Berg hade ringt och väckt honom. Någon hade hittat en död kropp i en övergiven trädgård ute i Sibbarp. Nu var han på väg in till stationen där hans kollega redan väntade på honom. Egentligen hade han hellre åkt ut till brottsplatsen på egen hand, men chefen hade förbjudit ensamarbete.  Han gillade att jobba ensam, ingen som talade om för honom hur han skulle bete sig, vad som var passande och vad som stod i regelboken. Han var bra på att klara upp brott, det visste han, men han ville göra det på sitt sätt.

En medelålders kvinna stod och pratade med ett par kollegor när Harry och Stefan kom fram till ödehuset. Det måste vara hon som rapporterat in fyndet. Harry skulle själv prata med henne så småningom, men först ville han se brottsplatsen. En polisassistent pekade bortåt skogen. Det var länge sedan någon bott i den här fastigheten, trädgården var orörd sedan flera decennier. Trädens grenar bildade en tät mur i den bortre änden. Det var nästan omöjligt att se vad som fanns där bakom. Allt han såg var ett regntungt grenverk sammanvävt av tät grågrön mossa. Spindlarna, som verkade stortrivas här, hade byggt de vackraste spindelväv man kan tänka sig. Mönstren bildade fantastiska konstverk som bredde ut sig meter efter meter. Ju mer man tittade desto mer såg man. Vattendroppar hängde som pärlor ner från de tunna trådarna. Var det vattendroppar som speglade sig eller var det ett par djurögon som skymtade där bakom? Tystnaden var nästan öronbedövande. Långsamt närmade sig Harry. Det enda han hörde var den egna andhämtningen. Kunde denna sagolika plats verkligen vara platsen för ett brott? Han ville inte förstöra spindlarnas konstverk men någonting lockade på andra sidan. De intensivt bruna djurögonen såg bedjande på honom. De dallrande asplöven viskade och tvingade honom framåt in genom det trånga buskaget.

Där bakom ett klippblock såg jag ett par bleka ben sticka fram. Min instinkt sa mig att tiden var knapp. Snabbt forcerade jag genom täta buskar och träd. Marken var lurig här, en massa vassa mossbeklädda stenblock. Det var lätt att trampa fel, vricka sig eller i värsta fall fastna mellan stenarna. Jag var ju inte ungdomen själv längre och de extra kilona gjorde mig klumpig, inte alls som förr då jag var vältränad och smidig som en vessla. Idag var det svårt att tro att han i sina unga år tävlat i friidrott, faktiskt en av de bästa juniorerna i Sverige. Men nu var det verkligen inte läge att drömma sig bort. Jag skakade av mig tankarna och fokuserade på de nakna benen. Rörde sig inte den vänstra foten? Nej, det måste vara inbillning. Snart är jag framme. Det borde räcka med ett par steg till. Till min stora förvåning fick jag se ett par rädda ögon som stirrade på mig.

Det här var sannerligen inte den typ av brottsplats jag hade vant mig vid genom åren. Jag tillkallas numera endast till de grövsta fallen i hela Skåne. Fall som ingen annan vill ta i. De senaste årens lemlästade blodiga kroppar och möten med brottslingar  i den understa av världar har tyvärr gjort mig ganska avtrubbad. Eller var det det allt större alkoholintaget som gjort honom så kall?

Med viss möda lyckas jag få loss den lilla flickan. Hennes ena arm hade fastnat mellan två mindre klippblock. När jag äntligen fick upp henne i min famn såg jag hur armen hängde i en onaturlig ställning och flickan skrek högt av smärtan. Ändå log jag belåtet inombords, äntligen fick jag bära en levande kropp tillbaka till världen. Det var längesedan.

Förklarande text (Anette)

Utvecklingssamtal på Lysingskolan

Nu när terminen börjar närma sig sitt slut är det dags att göra en utvärdering av terminen. Denna utvärdering ska ses som en förberedelse inför vårens utvecklingssamtal. Först kommer lite information om utvärderingsprocessen och sedan lite information om utvecklingssamtalet.

Eleverna gör en utvärdering i varje ämne. Mallen för utvärdering finns på www.lysing.se. Mallen måste först hämtas hem till elevens konto. En kopia av mallen görs och filen döps om till elevens namn plus ordet utvärdering. Det är viktigt att filen döps på ett tydligt sätt eftersom undervisande lärare lätt måste kunna hitta rätt dokument. Varje lärare får ett dokument från alla sina elever, vilket kan bli ett par hundra dokument för den enskilda läraren. För att lärarna ska kunna få tillgång till utvärderingarna måste eleven dela sitt dokument med alla som hen möter i undervisningen. Om man är inloggad med sitt GAFE-konto (edu.odeshog) kommer lärarnas adresser upp automatiskt när man börjar skriva deras namn. I mallen finns ett antal frågor som eleven ska besvara.  Det är viktigt att eleven först själv tänker efter hur den gångna terminen har varit. När eleven är klar kommer hen att ha ett samtal med sin lärare. Tillsammans diskuterar de den gångna terminen och tittar lite framåt på den kommande terminen. Om något nytt framkommer under samtalet får eleven gärna fylla på det i sin utvärdering.  Eftersom det är eleven som är huvudpersonen i elevens egna lärande  är det viktigt att dels medvetandegöra eleven om sin kunskapsutveckling och dels få eleven att inse att hen har ett eget ansvar för sin skolgång.

För att träna eleven att ta ett större ansvar och för att eleven ska känna att utvecklingssamtalet är något som är betydelsefullt för elevens egna utveckling har vi valt att ha elevledda utvecklingssamtal. Eleven går igenom sin utvärdering, som nu finns i form av en presentation,  tillsammans med förälder och mentor. Mentorn har även fått kommentarer från undervisande lärare där så behövs. I slutet av samtalet görs en framåtsyftande plan där ett par mål för den kommande terminen ställs upp. Målen fylls i på den sista sidan av presentationen och ligger till grund för elevens egen planering av ept-passen (ept=elevplanerad tid).

Instruerande text (Anette)

Argumenterande text (Anette)

Ställ höga krav på blivande lärare!

De senaste åren har kritiken mot lärarutbildningen varit hård från många håll. Om skolresultaten ska kunna förbättras i vårt land måste lärarna vara välutbildade. Flera undersökningar visar att läraren är den enskilda faktor som har störst betydelse för elevernas kunskapsutveckling. Lärarutbildare har således ett stort ansvar att se till att de blivande lärarna har tillräckliga kunskaper för att klara av sitt uppdrag.

Att jobba 100% och studera 50% borde vara omöjligt. Veckan har ett begränsat antal dagar. Dagarna har ett begränsat antal timmar. Någonstans tar tiden slut. Att lära sig nya saker är ett tidskrävande arbete. Man ska inte bara ha tid att läsa all ny kurslitteratur, det ska också finnas tid för reflektion så att de nya kunskaperna verkligen blir en del av den studerande, inte bara ett upprapande av andras kunskaper.

Det är just bristen på tid som gör att jag anser att jag inte borde få godkänt på denna delkurs. Konsekvenserna blir många och omfattande problem uppstår när tiden inte räcker till.

För det första vet alla som någonsin jobbat i skolan hur det är att vara lärare i december. Det är långt mer än ett heltidsjobb. Förutom det vanliga arbetet, ska det nu både sättas betyg och mysas. In i det sista ska prov rättas och arbetsuppgifter bedömas. Dessutom ska det vara julmys både här och där.  Medan den ena handen är en myndighetsperson som ska sätta ett rättssäkert betyg ska den andra handen hitta på julpyssel, tävlingar och andra trevligheter.

För det andra har jag ett uppdrag som facklig förtroendeman för Lärarnas Riksförbund i kommunen. I normala fall är december en relativt lugn månad i det fackliga arbetet, men just i år har vi haft många och långa möten med kommunledningen om ett omorganisationsförslag som vi inte kan acceptera.

Slutligen är jag även privatperson med familj och vänner. Jag har en musicerande dotter och går gärna på hennes julkonserter. Jag har en man som fyllde 50 år i mitten av december, vilket vi firande med en resa till London. Jag har goda vänner som gärna bjuder på trevliga glöggfester m.m.

Att ovanpå detta lägga studier på halvtid är en omöjlighet. Var finns tiden för att läsa, reflektera och skriva texter? Att jag dessutom är en långsamläsare underlättar ju inte precis.

Att under julledigheten stoppa kunskap på samma sätt som man stoppar julkorv måste vara så långt ifrån den syn på kunskapsutveckling som lärarutbildare borde stå för. 

Trebildsberättelse Ulrika